Det är söndag eftermiddag och bagare Shakr Thapa kommer på besök till sin väninna Asha i Kathmanduförorten Patan. Han har med sig en påse med färska croissanter från sitt bageri German Bakery. Asha, vår hyresvärdinna, har bjudit oss på en bastant nepalesisk lunch. Sittande på golvdynor rundar vi av med en kopp sött mjölkte och herr Thapas croissanter.
Bagaren kan med gott samvete kalla sitt bageri tyskt. Han har studerat i Tyskland och som konditor driver han i dag sitt lilla företag med en handfull anställda.
Eller: Bagare Thapa gör så gott han kan.
Som företagare i Nepal står vår bagare inför problem som han inte kan påverka. Den kris som han och alla andra nepaleser har drabbats av är så konkret som en kris kan bli: Det råder total brist på gas, bensin och elektricitet.
För att få elektriciteten att räcka till släcker myndigheterna ner stadsdelar och områden under flera timmar varje dag. En välbeprövad metod som kallas ”load shedding”. Det enda positiva som kan sägas om nedsläckningen är att den än så länge är schemalagd, vilket i teorin ger familjer och företag en chans att anpassa sig.
Men antalet mörka timmar tär på allas tålamod: 45 strömlösa timmar i veckan. Och det talas om en ökning som skulle betyda 11 strömlösa timmar per dygn, alltså 77 timmar i veckan.
För en tid sedan insåg bagare Thapa att han inte längre kunde förlita sig på bageriets elektriska ugn. Det går helt enkelt inte att driva ett företag med elavbrott på mellan fyra och 6 timmar i stöten. Så han investerade i en gasugn. Men han hamnade ur askan i elden.
Gas och bensin importeras från Indien och under de senaste veckorna har tankbilarna med hopats i den oroliga Tarai-regionen i södra Nepal. Tidningarna rapporterar dagligen om våldsamheter och mord i Tarai. På grund av det spända läget har chaufförerna bara kunnat köra genom området med militäreskort.
Bensinbristen har i sin tur lett till att skolor håller stängt (de flesta skolbussar saknar bensin) och läkarna flaggar för att sjukhusen står inför en kris. Men nu om någonsin behövs det sjukvård: När få bussar är i trafik trängs ännu fler passagerare på busstaken och längs med bussarnas sidor. Vilket på sistone har lett till fler trafikolyckor än vanligt.Om vi i det här frosseriet av dåliga nyheter vill se något positivt kan vi glädja oss åt att den ökänt dåliga luften i Kathmandudalen har blivit lite renare. Färre bilar är i trafik, färre fabriker är igång. Hurra. Men en annan sida av verkligheten är att det nu tänds ännu fler skräpbrasor på de nattliga gatorna för att ge värme och ljus. Så där dog hurraropet.
Medan politikerna försöker lösa konflikten i Tarai (där lokala politiska partier kräver ökad självbestämmanderätt och har utlyst strejker) och samtidigt kämpar för att få igång flödet av bensin och gas, rycker de flesta nepaleser uppgivet på axlarna. Parlamentsval ska hållas den 10 april men skepsisen är stor.
En fråga som bagare Thapa och många andra ställer sig är: ”Vad kommer maoisterna att göra ifall valresultatet inte är till deras belåtenhet? Om valen alls hålls”.
Medan vi sitter och mumsar på Thapas croissanter ger han oss en lägesrapport från German Bakery. En analys som är beskrivande för hela Nepal:
-------------------------
Efter att kolumnen skrevs har ett avtal slutits mellan regeringen och partierna i Tarai (det hände under vecka 9). Avtalet i ett nötskal kan du läsa via faksimilen från The Himalayan Times här nedan. Veckans andra goda nyhet var att antalet strömlösa timmar har minskat något.
Inlägg
